Katso myös: Orten, örten

Ruotsi muokkaa

Substantiivi muokkaa

orten

  1. (taivutusmuoto) yksikön määräinen muoto sanasta ort

Saksa muokkaa

Verbi muokkaa

Taivutus[luo]
ind. prees. y. 2. p. ortest
ind. prees. y. 3. p. ortet
ind. imperf. y. 3. p. ortete
part. perf. geortet
apuverbi haben

orten

  1. paikantaa

Liittyvät sanat muokkaa

Johdokset muokkaa